UoW with S. Jonsson - Same old, same old.

Undra om Johnny Depp analogin har sjunkit in tillräckligt nu, ska kanske låta det inlägget hänga en månad till? Nä vafan vi kör på ett till.

Som ni kanske förstått har senaste tiden varit ganska hektiskt och det kommer vara det fram tills terminen slutar om drygt en månad, har dock hunnit med en fiasko-artad Deadmau5-konsert (jag visste det) i Toronto och lite annat smått och gott.
Denna helgen var jag med i en Think Pink inomhusfotbollsturnering vars mål var att samla in pengar till forskning i ämnet bröstcancer. Man spelade 3 mot 3 utan målvakter och jag blev "värvad" av Stefan, en riktigt skön australiensare, till hans lag, de andra kände jag inte sen innan.
Vi spelade 2 matcher på fredagen, 1 vinst och 1 lika, i sista matchen började höfterna säga ifrån (skräll) men gick ändå helt okej. Dagen efter var det sista gruppspelsmatchen vilket resulterade i ännu 1 lika men vi tog oss ändå till slutspel med det resultatet, i kvarten börjar foten säga ifrån (gammal fotskada, har knappt några ligament kvar) men vi lyckas ändå vinna matchen!
Med en tejpad fot, voltaren på höfterna och ett krigarhjärta var det dags för semi idag. Tyckte personligen det gick riktigt bra, vi ledde med 3-1 (varav jag hängde 1) när olyckan var framme. Kommer på vänsterkanten tar skott och landar med all vikt på vänsterben, knäet hoppar ur led och tillbaks, sen var den turneringen färdigspelad.

Vi tappade matchen till 5-5, men lyckades vinna på straffar, väl i finalen förlorade vi på straffar.
Var sjukt kul att få lira lite boll igen, fick in ett par sanslösa tacklingar, men är så jälva frustrerande när man väl börjar komma igång så är det alltid nått som går sönder. Det är väl priset man får betala när man bara kan spela på ett sätt, 100%.
Knäet är bra svullet nu, får väl se hur det känns om några dagar, hoppas och tror att inga meniskar eller korsband gått i alla fall.